• Michael Hofmeijer

När rädslan tar över

Varför tycker majoriteten av oss #människor att allt som är främmande eller #nytt är #läskigt? Egentligen har det ett ganska enkelt svar, #trygghet. Allt som vi redan har är tryggt och allt som är nytt blir då såklart otryggt. För vi vet ingenting om det som nytt, det är ju därför det kallas nytt, och då blir det skrämmande. Vilket faktiskt är en helt naturlig reaktion. Det är en #försvarsmekanism som sitter kvar sedan vi var grottmänniskor typ när vi faktiskt hade nytta av att vara rädda för t.ex. en stor lurvig figur i skogen som vi aldrig sett förut. I det sammanhanget är ju rädslan i allra högsta grad viktig och relevant för att vi inte ska bli uppätna av en björn. Men som vi lever idag så finns inte samma relevans kvar av den försvarsmekanismen. Vi vet så mycket om allt idag att vi ofta direkt kan avgöra om någonting är farligt för oss eller inte. Men ibland tar rädslan över och säger åt oss att nytt är farligt eller skrämmande och att vi behöver få bort den otryggheten. Vi reflekterar inte över alternativen till att vara rädda och låter rädslan helt styra hur vi tänker och agerar.


Ta till exempel det här med HBTQ-personer. Eller rättare sagt det här med #homofober. Det är för mig en av de absolut mest irrelevanta och ologiska rädslorna. Att vara rädd för en annan människa för att den älskar mer, eller någon av ett annat kön eller faktiskt har kommit fram till att de är födda i fel kropp, är kort och gott helt irrelevant. För vad kan en HBTQ-person göra mot mig som ingen annan kan och som skulle kunna eventuellt vara farligt för mig? INGENTING. Rätta mig gärna om jag har fel men det är min övertygelse att alla människor är jämlika. Alla människor. Om en HBTQ-person skulle ha vassa klor och ett stort behov av att hävda sitt revir, då skulle situationen bli en helt annan. Då skulle en rädsla vara väldigt befogad. Men dom är helt vanliga människor. Alltså har de ingenting som säger att de på något sätt skulle vara farliga eller skrämmande i jämförelse med resten av världens befolkning. Homofobin är obefogad. På alla sätt.


Så vad vill jag har sagt med det här då? Tryggheten finns där och den är skön att känna. Men när den går över i rädsla kan hjärnan stanna och sluta reflektera. Om du istället kan hitta till att reflektera över situationen eller sammanhanget du har framför dig så kommer du förmodligen komma fram till att det är helt ofarligt. Rädslan är inte relevant för sammanhanget. Fråga dig själv, är det här farligt för mig? Svaret är förmodligen... nej. Så vad är då det värsta som han hända?

1 visning

Senaste inlägg

Visa alla

Nyfikenhet - från sommaren 2018

Sedan jag började gymnasiet ungefär så har jag alltid varit väldigt nyfiken och hela tiden varit intresserad av att lära mig nya saker. Jag är törstig på livet och vad det kan ge mig, och framförallt

© 2017 by Michael Hofmeijer​

Kontakta mig