Barn är kärlek - Oftast i alla fall

Det finns faktiskt inte ord för hur mycket jag jag älskar den här lilla människan. Tacksamheten är total idag. Varför? Ingen aning. Men idag vet jag varför jag bildade familj och varför att ha ett barn är det absolut bästa som finns. Kärleken som jag får är ovillkorlig och oersättlig. Men sanningen är att vissa dagar känns precis tvärtom: va f*n tänkte jag när jag skaffade barn egentligen?! För att ha skaffat barn är det bästa och värsta som hänt mig. Det är livets största gåva och utmaning på samma gång. De svåra dagarna får jag ibland påminna mig själv om varför, och kanske till och med tänka att hur skulle det vara om jag inte hade mitt barn längre? Inte kul. 

Vet att jag läst nånting i stil med, tror det var Astrid Lindgren som sa det, att det är okej att vara arg på/inte tycka om sina barn ibland bara vi visar dom hur mycket vi älskar dom också. Jag tycker det är en så bra beskrivning av föräldraskapet. Man kan inte alltid känna total kärlek och tacksamhet till sina barn, och det är okej. Men när vi gör det, visa det och tala om det.